livet var trångt, som en liten låda

jag reste väggar,som skydd

för oss båda

Svalde stoltheten många gånger

kuvad rygg med mycket ånger

Svek o lycka om vartannat

jag borde gått! Jag borde stannat!

otäcka spritsprängda,rasande ord

slungade ur dig likt en rasande hjord

- För mig är du död,var de sista du sa

du sa det med läppar jag kysst varje da

jag slutade andas o slutade leva

Jag nära nog dog o ville väl de

kan de vara kärlek? Att blott vilja skada?

jag litade på dig men de var nog fel

för du är så trasig o tror du blir hel

av fylla o kvinnor..