Överallt, allt oftare
kom döden,
lade sig vid mina fötter

Den log medan ögon stillades
påminde om förgänglighet
och liv

När det sista vingslaget tystnat
bryter själen sig ut
medan gropen grävs
för det som aldrig blev

Burfågeln plockar sina sista fjädrar i ångestskri,
avundas den överkörda hackspetten
begravd i höstlövsguld
med frihetens sol skimrande mot fjäderdräkten

Sjunger en sista gång
Ett ögonblick
i frihet


©Gunilla Wahlsten 2013