Stabiliteten vacklar, jag dras åt olika håll och vet inte vart jag ska gå. När ens fasta punkt inte känns bekvämt längre. Som en dålig repris spelas inslag av mitt liv upp framför mina tårfyllda ögon. Det går inte längre att tänka på något annat, snart måste det ut.

Jag kan inte öppna mig för någon, kommer dom ens lyssna? I stället blir jag mer inåtvänd och mitt mörker börjar bli en daglig kamp. Det känns inte längre som en dålig sida av mig, det börjar ta över. Under varenda ensam sekund pågår ett krig som jag försöker avsluta, annars kommer det bara sluta med att vi har ihjäl varandra.

Varje nyår intalar jag mig att det inte kan bli värre än det redan vart. I år stod jag under fyrverkerierna och sa ingenting. Orkar inte lova mig själv att hoppas.

Så dra åt helvete 2014, jag har inga förväntningar på dig.