Du går där på en öppen, lång och ensam väg med huvudet ner,
Helt för dig själv och bara vita streck är det du ser.
Du vet inte vart den tar slut eller vad som hander näst,
Gåendes lugnt med krossade drömmar och aldrig vart bäst.
Vandrar framåt på en väg i undran vad som händer härnäst!

Du har lämnat allt och ditt liv bakom dig bara för att börja på nytt,
Funderingar på vad du gjort, vill göra nu och vad du velat bytt.
Men den känsla som styr över att du hellre bara går i spöregn än,
Är för att du hellre dör än att bli sårad av en pojkvän igen.
Du går där på vägen i det blöta och tänker vad som händer sen!

När du höll på att fall ihop och slutet nära så fann jag dig,
Jag sa att du ska fortsätta kämpa och du lyssnade på mig.
Du tog dig samman och började dag för dag bli bra igen,
Titta aldrig bakåt och ett liv är för kort att slösa bort min vän.
Jag hittade kärleken i dig och nu är du min flickvän!

Skriven Av: Peter Zetterberg 3/1-2014