Genom aftonen hörs tordönsklockor klinga
förkunnar brand i närstädes ort
snart hörs så brandbilens klockor
fara förbi så fort så fort

himlen lyser upp i brandgult sken
och röken ligger tät så tät
stilla brinner så huset opp
i ensamt majestät

de hemlösa barn och föräldrar
som står där farstun en gång varit
det stillar sin gråt och tänker
att det huset nu till himlen farit

men tänker de ej på livet
som hemlösa på drift och dank
ett hem bland sopor och annat
i en oefterhärmlig stank

de står där i värmen
och ser hur männen släcker
huset de nyss hade
de med vatten täcker

Så klingar tordönsklockan ut
brandbilars klockor tystna
och värmen sakta försvinner
kvar står bara åskådare lystna

för att värmas i andras olycka
Lite taskigt kan man tycka?