Ett ark, en idè, tanke. Han satte sig ner med iver och lust, redskapen till hands. Föresatsen om bilder, i handens linje, pennans streck? Här kommer dom, inspirerande foton fladdrande på skärmen från eterns djup, i hop och par, serier och rader.
Till verks! Strecken syns inte på pappret. Pappret blänker i ljuset så det inte går att se. Lampan står fel. Djävla ljus, helvetes rum. Han vinklar och vrider, förskjuter och drar.
Ok, sådär, några försök. Vill sig inte. Nytt ark, nya blad, nya sidor, av samma sak.
Nytt objekt. Ett två, hej och hå! Det ser inte klokt ut. Koncentration, linje ett i förhållande till linje två... helvete! Det funkar inte. Satan! Nytt papper. Snyft, inandning, häftig. Ok, kom igen! ...... Skit i rövhålet! Lugn o fin, en skugga kanske, lite mjukt sådär, en dansande våg - går inte.
Det bubblar, det fräser och kokar i skallen. Han vrider sig i stolen. Metodiken, ta fatt i stegen, ett och ett. Lugn. Övning gör mästare. Pennan lyftes, sänkes. En dimbank drar förbi, sänks ner, glasögonen förlorar skärpa, eller om det är ögonen, eller dimman, eller är han en hopplös infantil, dilettant, en snorgärs? Tankarna flyger, studsar längs väggarna. Det går inte. Kanske aldrig. Vad är vitsen? Meningen? Han kastar kolet, pennorna flyger, krockar. Han svär och bannar. Glosor från underjorden.
Jag lägger mig, resonerar han, som ett eko: av Hades hot, av Dante.
Sängen vilan, apatin, sömnen, flykten. Tänk om den håller i sig, oförmågan? Döden är nära, fattigdomen, trälskapet.
Jag är förtappad, ropas det inifrån. Det mumlas.
Ljuden utifrån, ljuset, det grå. Så här kan man inte ligga, ha det. Gömd från människorna, de lyckade, de vanliga, de strävsamma... de goda. Men det går inte.
Armarna bankar i dynan, det dammar, han hoppar.
Så får det hela falla - till ro.