du pratar om framtiden
jag lutar mig njutningsfullt tillbaka
tills du tystnar

och du viskar att du tycker om mig.
jag tystnar.
och känner hur jordbävningen
av känslor
skräller inombords.
tills du tystnar igen

jag har inte så lätt att låta någon
komma för nära inpå
ljuger jag
för jag är nästan alltid öppen
men något säger mig
att dig:
ska jag vara rädd för.

det är samma känsla
som smyger sig på
när jag inte kan somna
om nätterna
för att jag tänker på dig
tänker på dig tills
magen kvider
tills ögonen svider
tills jag förstår att min sömn
lider.

av att känna något.

samma känsla som jag
för tre år sedan hade
när jag ramlade ned i
ett kärlekshål
som jag aldrig höll på
att ta mig ur.
som kvävde mig:
tog livet av den jag var
och jag lämnade allt
till någon
som försvann.

jag är rädd:
men du frågar inte mycket.
inte mycket alls.
kanske njuter du av
de ögonblicken när vi
skiner som mest.
som bäst.

medan jag lider av sömnbrist
och rädsla:
över att lämna över mig själv
till någon som jag vet
att jag kommer falla tillbaka på
som jag kommer lämna
över mig själv till.

som jag faktiskt
en gång i framtiden
kan älska.
men jag tystnar.