Det finns ingen kvar att travestera
Alla dog med en lättnadens suck
Stridsvalarna har havererat
Mot strand i förtörnande mjugg

Alla de arbetstillfällen
Som i bruksorten förr fanns att få
Har liksom i tågtoaletter
Sugits ned dit de inte kan nås

Alla som verkligen var nåt
Har lämnat branschfesten att dö
Och de som är kvar drömmer klarblått
Om att odla i gravhögars hö

Båtklubben, den som var allas
Att nyttja och sätta i båt
Har omgärdats med stora stängsel
Och kringgärdats med stora lås

De bygger för galet och glasstint
De tänker bara geschwint
När modet gått ur just det bygget
Kommer glaset i ögat stå blint

Så: lämna kvar bygden att ruttna
Eller plöja in skattpengar dit
Eller lämna sitt hem utan fruktan
För att jagas av fodgekredit

Eller riva det gamla som rostar
Och bygga ur bråten nåt nytt
Låta tröttkameran få titta
Över strålglans och levande bygd