Sakta medan jag steg för steg gick utan
föraning kände jag att det i hjärtat sved
och jag fylldes av vemod.

Jag vet, jag trodde att jag förstod att jag
var en lycklig människa.

I kulmen av vemod vaknade jag upp från
mina tankar och jag känner hur mitt hjärta
av kärlek rytmiskt bankar.

Och jag andades liv.

Och jag känner livet...

i mitt hjärta.......



.......långt ifrån sveda och smärta.