Blickar tillbaka på mitt vackra fosterland
mitt lilla Sverige där jag föddes & växte upp
det är så förändrat att det inte längre känns igen
mitt hjärta har gråtit länge över hur det blivit
idag vågar människor inte röra sig helt fritt
hela tiden får man vara på sin vakt för överfall
rån är vardagsmat precis som sexuella påhopp
våldtäkter händer så ofta att man knappt reagerar
stackars alla offer som inte får någon upprättelse
de blir behandlade som om de vore deras fel!?!
det gör ont att se alla små växa upp i detta
så ofta hör jag oron hos föräldrar & anhöriga
sanningen är ju att det är inte mycket av positiva
saker som sker händer i det nya samhället
ingen kan längre gå & gömma sig & låtsas
det har bara blivit för mycket av den varan
människor orkar inte längre med det negativa
det gnager sig in i märg & ben & förlamar
man kan verkligen undra varför makten
har banat väg för denna massförstörelse
de bryr sig ju inte utan har istället tagit bort
allt vad trygghet & säkerhet stod för
att åldras bli gammal är heller inte
något som man ser fram emot
den svenska pensionen är ett hån
ett stort svek mot människor
hur tänkte makten där!?!
inte alls, de bryr sig inte
bara om sig själva & sin
alltmer fetare plånbok!









mare