I skapelsen var ordet först
Och bara sedan vår planet
Och vattens glans och ökens törst
Och gröna lockar forna träd

Sen börjas mänsklighetens gång
Och evig kamp på vem var störst
Och barnens skratt och moderns sång
Men ordet, det var alltså först

Varenda civilisation
Har sin uppgång, storhet och fall
Först mänskligheten bygger upp
Och sedan kriget dödar allt

Medan det återstår ruin
Hörs barnens gråt och moderns skrik
I likhet med köttkvarnsmaskin
Kärlek och hoppet dödar krig

Allt… men med enda undantag
Man dödar inte ord som sagt

Och Cesar död och August död
Och cirkeln rubbad mitt itu
Folk ropad ”skådespel och bröd!”
Vad återstår av detta nu?

Antikens myter finns ju kvar
Vergilius ”Aeneid”
Homeros ”Odysse” så klart
Med råge vunnit denna strid

När renässansen blomstrat upp
Och ordet äntligen blev tryckt,
Det spreds med vindens hastighet
Och boken genast blev omtyckt

Men makten skraj för sanna ord
Då ordet vassare än stål
Poeter tvingades på flykt
Och böcker brände man på bål

Förtal, kulturrevolution,
Mentalsjukhus, utvisning, hot…
För gäves. Nu med progression
Sprids ordet över internet

Och kommer alltid finnas kvar
Medan på trädet blommar kvist
Därför att ordet oslagbar
Om det var först då blir det sist.


Av Alicia Stenfors