tänkte så
kände mig på humör att skapa, svara på alla frågor.
men så blir det ju inte
som man tänkt utan alltid (nästan) mycket sämre.
och jag vågar inte visa mig längre
fast i kojan jag byggde av lakan hopprep och häftstift
vägrar äta middag för
fångar får bara vatten och bröd
och så utanför en tjatande lillebror som undrar
kommer jag inte ut snart, är jag inte klar snart
han har läxor att göra
visst ta datorn jag kommer tillbaka
argare och bitskare än tidigare
kanske slå jag någon på käften för att
jag blev så hungrig i min håla
men antagligen
låter jag saken bero
tar väl toapapper och mumifierar dig
en dag när jag fått nog
tills dess
bär fortfarande min snedlugg med stolthet
och du som klippte av din
och min kärlek
du förstår dig inte längre på
att ringa och jaga demonerna
undan
när natten kommer och du vet jag inte kan somna
du var en gång som
nästan besatt
av att tejpen på armen över såret satt
rätt
du vill ha små små ärr
vad spelar utseendet för roll
på något som aldrig syns
du menar att du vet och inte får ro
jag suckar
byter skiva låter inte dig välja
den här gången heller
fast vi nästan har samma smak.
du är rädd för mainstream
krampar fast vid originalitet som du kallar det mesta
jag väljer det jag hittar
sålänge det är vegetariskt
och inte pastellfärgat