Lifsbesvären bör man döda,
Om man stadgad är - och vis,
Vid din åsyn lifvets möda
Jag förgäter, min L o v i s e,
Skönsta vän, min rena låga
Aldrig släks den, må du tro,
Från dig skild är mig en plåga,
Råka dig är all min ro,
Ensam du i hjertat hvilar,
Dagligt nämner jag ditt namn,
Redligt bröst det aldrig smilar,
Ja, blott dödens styng och pilar
Kan mig rycka ur Din famn