LJUD - Inför Sista Föreställningen:

Dagen har somnat
Natten tar sin promenad
Livet tittar på



ANDETAG – Inför Sista Föreställningen:

Smyger som en katt!
Jagar som en falk!
Dödar som en varg!
Och alla vägars vackra slut
är glimmande ögon bortom
mörkrets spruckna hinna



DOFTER – Inför Sista Föreställningen:

Gorgoner har ätit mina ögon
Kriget finns överallt
Ruiner utanför
Ruiner innanför
Allt är bättre än denna ständiga väntan

*

En senig brunbränd hand sköt genom cirkuslogens mörker och bröt den blinda vitsminkade trapetsartisten Sarah Leonards tankar och slungade henne högt högt upp, mycket högre än vad hon någonsin befunnit sig.
Jag splittrar tältduken, tänkte hon och kände för första gången en slags frid i sin själ.
Hon färdades allt hastigare uppåt genom atmosfären och när hon var på väg att lämna den blå zon som ger liv och skydd och alltings innebörd vände hon plötsligt och virvlade i piruetter och volter och skruvar snabbt neråt och landade efter några sekunder mjukt med lätt böjda ben och utsträckta armar i sågspånet på cirkusen med halogenljuset flödande över sig. Den miljonhövdade publiken, mest bestående av krigsinvalider med deformerade kroppar, tankar och ansikten, jublade befriat och hon bugade djupt och lite skyggt och lämnade manegen snabbt alltmedan allting släcktes ner för sista gången.

Äntligen lever mina ögon igen, tänkte hon. Äntligen.
*