En man jagar natten, genom staden, över berget, genom tågstationen, förbi pubarna, för att dela elden med sin otrogna kvinna.
En pyromans kärlekshistoria
Ögonblick av att känna sin kärlek
Är som nedbrunna hus
som brunnit av
en ännu inte tänd brand
Drömmen är flyktig
Den återkommer
Förlorad i annan kvinnas själ
I slutet av natten
smällde du igen dörren
och lämnade mig själv
Min dröm den dog bort
När jag såg rött
Och ett minne blott
Sparat i mitt huvuds kompott
Förloraren jagar natten
Varje dag av stolthet
En sekund av vila
Vid varje ännu inte nedbrunna hus
Det enda sättet att fånga
Skönhet av en gryning
Är att ta en bild
Av den växande solen
Han fångar varje dag
Med jakt på natten
Och solen i bränderna
som bränner brännbara
solariebruna kvinnoben
Jag fick den erfarenheten
Ingen kunde stjäla bort
Ett ögonblick av ditt liv är mitt
Jag minns varje dag
Innan drömmen
Och ensamheten
Ingenting är för evigt i livet
Med ett minne tror man det är så
Och när jag tittar i regnet
Jag gråter bara för dig
Men om natten tänder
Jag bränder
För att elda din otrohet
Hos en annan icke ensam man