Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kanske tusen mil bort

Tusen mil bort,
vi försökte fly men i mig är du kvar i alla fall.

En rotlös känsla,
och jag förstår kanske först nu att man inte springer ifrån.
Hamnar i nya lägen.

Bara sådär.

Men du tog min hand,
det brände så som det aldrig bränt förut.

Jag är kanske tusen mil bort men
det slutade aldrig kännas på allvar,
blev aldrig sekundärt.

På gator som nog är vackra,
Här är jag nu.
Men det känns underligt tomt.

Det här som jag drömde om i blindo.

Och människor med drömmar, känslor, liv som mina.
Jag tror jag trivs.

Men något fattas.
När tusen mil känns som tusen liv.

härifrån.




Fri vers av Novemberrus
Läst 314 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2014-01-24 01:08



Bookmark and Share


  mike irow
gripande
din dikt är ljus utan skugga
eko utan röst,,,
2016-02-16

  Michaela Dutius
Stark text som berör djupt
2014-01-24

  Smultris
Härligt att få läsa något som känns... På riktigt.

Slutet är precis så som jag tänker och det är en bra sak.
2014-01-24
  > Nästa text
< Föregående

Novemberrus
Novemberrus