det finns mycket i de svartvita bilderna
fållar av klassens väl häftade hakar
guldskuren ångest i intorkat läder

kräftorna blir mindre år för år

det finns mycket under kistlocket
svunnen tids solfjädrar och silkestrasor
jag lär mig att hovniga på de slitna orientalerna
lägger minken runt halsen
och tänker att det doftar äventyr

konstigt hur doften av död kan vara olika

det finns mycket i skåpen
sirligt präntade recept silver
aldrig sorterad röra och Brandt skorpor
en kontrast mot jungfrukammarens tomhet
och serveringsgångens svunna liv

bittertag och storhet är en märklig blanding

det finns minnen från skribentvägen
men jag blir aldrig vuxen där
guldramarnas liv är alltid barndomens
ty fradgan och giftet formar alltings efteråt
när vi delat den sista måltiden

och kanske kan väven aldrig bli annat än begränsad
men kanske spelar det ingen roll i minneslandet