Den ljuva morgontimman spräcktes av slaget från din knutna mage
i spegelbilden ter du dig alltmer morbid inför dig själv

Plötsligt inser du att blod inte smakar honung trots allt
pustar du ut som av nåd

Ingen verkar vara gjord av järn
allt som krävdes var lite rost

Du känner dig som en medfaren fiskelina där du går
någonting stort gör dig märkligt skör

Men du kontrollerar himmeln och när du nu stänger dina ögon sluter sig mörkret om oss alla

så vill du falla över bord

I den skärselden utvecklade du ett beroende till tystnaden.