Himlen,

jag visste inte
att en kunde älska så stort.

Liksom att slungas tillbaka av kedjor som är nötta och inte håller

och hamna hos dig
du klingar som ett stämt piano.

Jag visste inte att detta kunde vara så villkorslöst,

mitt ljusa är mållöst.

Men mitt mörka är gränslöst
rinner av
så svagt
som svavel i själen.

På grund av påverkan av dem

känner mig som det minsta barnet
som den sista i flocken
som den lägsta i rangen, jag skapade någon gång.