Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

glömmer inse någons avsked

hon ber mig vänta
önskar sig fram
och tillbaka

det fanns en tid då vi höll varandras händer
dina var alltid så kalla
och jag blåste upp
lukt av aco handkräm

du bar för kort kjol
och önskade dig plattare mage
som om det skulle gå
pyntade naveln istället

jag försökte le och
genom blicken tala om att du
duger som du är

nej jag menar att jag brukar
tänka du är vackrast

fast att tjat vet jag
inte hjälper
svag flicka
instängd i sitt spår

jag önskar vi var mer lika
nej det är inte dig jag vill
ändra på
bara skära i mig som lera
som en målning som blev för stor
en krukväxt som torkade och vissnade och inte var till någons glädje längre
försöker verkligen försöker hålla
mig ifrån
lurar bakom varje hörn
jag ber
förlåt min klagan lyssna på orden jag önskar jag någon gång sa
innan det blev för sent
svält dig inte min vän
du är vacker










Fri vers av sofialovisa
Läst 651 gånger
Publicerad 2006-03-17 12:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

sofialovisa