Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Människan gömmer sig i sin ålderdom

människan träder fram
mjukt framträder hennes blivande kontur
tar form
tar gestalt
sätter avtryck
lämnar spår

människan gömmer sig i sin ålderdom
i sin ålderdoms veck och fåror
döljer sig i sin död
alltid

så kort ögonblick människan är
vem ska minnas?




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 363 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2014-01-28 12:48



Bookmark and Share


  Carola Zettergren
- Jag tappade tangenten.. gjort allt för att strunta i den där läxan och istället lagt hur mycket dyr tid som helst på att drömma om ett liv efter detta- ganska korkat tycker jag nog, på det viset går man ju miste om det mest värdefulla i det här.
2014-02-01

  Carola Zettergren
Måste vi minnas undrar jag.. räcker det inte att vara när man är- Livet borde väl vara tillräckligt stort ändå. Jag tror att det är det som är läxan som döden vill lära oss. Även om människan i alla tider gjor
2014-02-01

  axveronika
vackert och sant. Först dör man en gång när man dör, sen dör man en gång till när ingen minns en...
2014-01-28

  Densen VIP
Ingen glömmer nu...med dina rader skrivna!

Ett mjukt och skört tal om människan;)
2014-01-28
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger