Själen känns artificiellt
Den tillhör någon annans nu
Som löven faller från sina trädkronor
Faller jag bit för bit ifrån min egen tron
Den tron av tillit och självkänsla
Som själen i sig är nu även mina känslor
Artificiella
Konstgjorda leenden med ett brustet svart hål
Bär jag på år efter år
Åren går och även tankarna så
Molntäcken så tunga
Känslor så impulsiva , så unga.