En nyss flygfärdig bild
torkar sig skrynkelfri i solskenet
fladdrar lyckodriven uppåt
äts av gapande poeter

gräsen omsluter planeten
där går ett lysande spår
språkdjur vandrar fortfarande
lutande framåt och inåt mot varandra

berättelserna är öppna
bildar ring runt elden
huset som idé
har vandrandet som rot

bara genom att fortsätta falla
kan vi stanna här

rastlösa primater sjunger världen
sätter namn på orden
benämnandet blir en berättelse
historien skriver människa

nu flyter alla dessa stories
illuminerade av synpunkter
runt på öppen plats
och delar med sig helhet

världen växer
vartefter den benämns
medvetandet som vandrar
blir sin egen forskningsfront