Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Handlar om en kille som gick i samma klass som mig i högstadiet. Vi hade egentligen ingen kontakt mer än som klasskamrater men känslan när jag träffade honom slog hårt. Jag var kär och han var upptagen... Nu, cirka 8 år senare, har vi hittat varandra och


Du vi det

blind, hopp, önskan, förkrossad och lycka

Dina ögon tilltalade mig.
Din kropp drog sig till mig.
Något med dig intresserade mig pulsen höjdes å verkligheten försvann.

Ditt sätt att vara drog sig till mig likt alkohol till en missbrukare. Avundsjukan likt ringar på vatten.
Bänkar, stolar å salonger börjar återigen ta form.
Tårar faller, hjärtat slår på halv fart.

Blind, hopp, önskan, förkrossad och lycka.

Att se dig igen..
Du fick mitt hjärta att åter slå på, slagen i mitt bröst.
Smärtan inombords, viljan att ha dig närmare.
Dina ögon talade till mig den kvällen, känslan som spreds sig inom mig som elden i den anlagda branden i grannens lada.

Blind, hopp, önskan, förkrossad och lycka.

Åren gick, känslan blev till isbitar å hoppet försvann.
Varför ville inte du träffa mig?!
Varför såg du inte mig?!
Vad har jag nu gjort....
En tung känsla tygde ner min kropp enda tills den dagen då du valde att se.
Den dagen är början på vårat liv<3


plz kväv mig inte igen..



älskling




Fri vers av Sara92
Läst 257 gånger
Publicerad 2014-02-01 13:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara92