Det överraskande sug i magen när tiden plötsligt konstrar, välter hela bilden till något

helt nytt

I en plötslig loop för

lägger sig strax ovanpå bara ett andetag emellan det som var då.

Som två borttappade negativ tagna med tjugo års mellanrum läggs på varandra

och förvirrande nog igen smälter ihop som ett. 

Och nu som då, mörkt rum, levande ljus, dämpad musik och

samtal som flyter, vävs till ett spännande mönster, spännande just för så oförutsägbart 

vart skall detta leda, vart skall vi sluta, det enda jag vet - vi kommer landa långt ifrån det började.

Och jag förundras över hur lite vi förändras. Hur väl jag känner igen exakt

varje gest, händernas form, sättet att hålla glaset

hur blicken förändras från distans, sval artighet till intresserad igenkänning och jag vet

nu - i den sekund det glimmar till - är vi där

för samma här. Våra själar är så lika att det skrämmer. Som en delad. Det fanns aldrig någon startsträcka för utlämnanden, ingen rädsla eller mur, bara intresse och en vilja

att förstå, att gräva djupare, att komma vidare,

samma minnen, samma upplevelser från dem

och trots allt som skilts sedan dess

som att komma hem.