Du;

du är den bestående punkten
inne i mig som alltid består,
men nås så otroligt sällan.

Men alltid är bara just mig.

Du är min strävan
när det enda jag har är längtan.

Du är stråken mot fiolen
du är rosten på den gamla bilen
du är spindelväven i stallet
du är träden i skogen.

Du är allt det jag älskar.

Allt det äkta
allt det som klingar
även när det är ostämt.

Du är hallonet på grenen
och inte det i korgen.

Du är vackrare än livet jag lärt mig om.

Du är livet
jag alltid vill leva.