Mänskligheten stod inför ett berg av problem. Svält och översvämningar, kriminalitet och omoral, krig och elände. Dagligen såg man exempel på människans sanna natur. Hon ställde till det för sig. Ve människan!

Mot bakgrund av detta var det inte så svårt att förstå de sanningssökande rörelser som florerade. En fast punkt i tillvaron, ett halmstrå att klamra sig fast vid var vad man strävade efter. Den mest extrema filosofien formulerades av professorn och renlevnadsmannen Konrad Z. Webermann. Hans verklighetsuppfattning, vilken stod att läsa i den populärfilosofiska skriften HALMSTADSYNDROMET, fick många hängivna anhängare.

Den tes han framförde var enkel och okonstlad och löd sålunda:

Alla människor är judar
och bor i Halmstad.

Naturligtvis fick rörelsen arga motståndare, vilka invände, att så alls inte var fallet. Dessa ombads av doktor Webermann att utan dröjsmål bevisa motsatsen. På dagstidningarnas kultursidor ledde skriverierna allt som oftast till rena absurditeter. På intrikata argument i stil med:
- Britt Ekland är väl inte jude.
blev Konrad Z Webermann inte svaret skyldig:
- Säg inte det.

En av de mera inpiskade förnekarna av lärans grundsanningar hävdade envetet att han visst inte bodde i Halmstad. Debattnivån hade därmed sänkts ytterligare och övergått till personargument. Men inte heller nu lät sig doktor W. ställas mot väggen. Polemiken fick en helt ny aspekt, när han satte saken på sin spets och rakt ut i etern kastade:
- Hur definierar ni egentligen Halmstad, min bäste herre?

I en artikelserie vidareutvecklade han sina tankar. Han framlade säkra bevis för, att hans tes ägde giltighet i den empiriska verkligheten. Så till exempel borde man inte förtiga det faktum, att Albert Einstein i överförd bemärkelse bodde i Halmstad. Han citerade för övrigt vederhäftiga dokument, som visade, att Goebbels på sin dödsbädd erkänt att han i hemlighet varit jude. Däremot hade han i det längsta förnekat, att han bodde i Halmstad. Detta var dock i det stora hela en oväsentlig detalj. Fakta talade sitt tydliga språk.

Bortsett från en liten minoritet bland seriöst arbetande forskare, vilka alltjämt håller fast vid den förlegade tesen MOR ROR såsom den allena saliggörande grundvalen för vår tillvaro, ifrågasätter idag ingen Webermanns bevis. Myten om en mor som ror får beaktas i sitt historiska sammanhang och ses som svaret på ett utbrett trygghetsbehov i en förgången tid, då våra barn itutades den som allmängiltig sanning.

Ingen vill längre på allvar bestrida Konrad Z. Webermanns betydelse för skapandet av en alltmer global enhetskänsla, som vi än idag skördar frukterna av.

Han flyttade på sin ålderdom till Sundsvall, där han dog i stillhet.