”Det spelar ingen roll hur du bor,” sa den äldre kvinnan och log. ”Vi är omgivna av Drala,” hennes röst var mild och jag såg livets glöd lysa i hennes ögon.
”Vad är Drala? frågade jag försiktigt. Hon skrattade, hennes skratt klingade i rummet, hennes röst var fylld av ömhet när hon svarade;
”Magin i verkligheten, energin vi alla är bundna till som inte tillhör någon och samtidigt tillhör oss alla. Den uppenbarar sig bara för dem som blir ett med energin.”
Jag kände hennes kärlek, jag förstod att det var hennes kärlek som skapade en helig boplats, hennes hydda utan golv förvandlades till ett palats. Hon tittade på mig, nickade och sa;
”Den som är fri från begär ser mysteriet.”