Tomhetens tårar
blödde i hav
välvande sanningens
enda svar åter

"allt som gror
ska inte bli..."

År av hjärtslag
som aldrig nådde fram
famlandet i mörker
då närheten försvann

åh denna kraftlöst
tigande kyla

vem blev han

vem blev hon

hårda ord talade
med kluven tunga
träffade sitt mål
med giftets pilar

när blickar åter klarnat
befanns de stå med bara fötter
i alla krossade drömmar

Så skiljs
det fruktlösas väg

hon går nu

följer sitt bultande
hjärtas mening
 
 

Ty en doft
for med vinden

blott en strimma
av en aning
i den trolska
försommarnatten

med vilja värme
ge o få

det önskan
ville finna
fanns

drömda ord
vid vita stränder
famnande all saknad
i den djupblå timmen

kärlekens frö
av skälvande avsikt
blev sått

tusenårigt öde
besannat

ömt hålls de händer
som alltid menats

två tvinnade själar

är ett

som funnit källan
till lekarna o skratten

som älskar

lever

o aldrig ses
fälla en endaste
av sorgens tår

© Chawa 2014