och det syntes alltid i ditt ansikte när du återvände, att
någonstans på järnvägen mellan verklighetens kryphål,
sibirien och dina fingrar - hade drömmar varsamt placerat
pärlor på den tunna tråd som höll din hand. men jag såg,
såg greppet - precis som ömtåliga vingar i knuten näve.
det regnade, regnade pärlor den natten. pressad mellan
bokbladen förvarar du drömmarna nu. och mellan händers
springor sipprar ljus, när vi håller för ögon och önskar över
allt. innan rädslan rinner in, lovar du att aldrig glömma varför.