Efter explosionen.
Efter klockslaget. Efter födelsen. Ansiktet blänker klart.
Hon har böjt sitt huvud
och lutar nu sig över strandlinjen och stirrar in i sin egen spegelbild

Aldrig har de väldiga oceanerna varit så vidöppna, aldrig.
Hon är en människa av tårar.
Ett bevis på mänskligt liv.

Hon trär av sitt hölje och börjar gå ut i det vida havet.
Hon börjar att simma
och flyter långsamt ut..
Bakom försvinner världen.

Likt ett stoft i luften som darrar lätt av svag bris.
blänker till som en fyr. exploderar av ljus när färjorna passerar.

Hon tänker:
om jag någonsin kommer hem kommer jag berätta för dig
att månen kunde tala.
Berätta i så fall inte det för någon,
absolut inte för någon

om vad den sa.

Jag viskar: Du är hennes bästa vän.

Ni bär på samma grundstenar. Samma DNA och är själva universum.
Den sade att den är så ensam om natten.
Att den vill att du ska komma hem