Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Då väntade du på mig

Det var i en annan tid, det var mörkt men jag andades
Det var en tid i trälskap, alla samtalen bandades
Mitt minnes vita vidder fördunklades tungt och svårt
Jag hade glömt jag var ung, glömt jag levde närapå
Två känslor dominerade, de var Korridor och Kall
Det riktigt sjöng av skräck när jag nynnade min målbrottspsalm
En tid som har förpassats till viskningar nu
Men den slår mig ibland som en piska av ljus

Då väntade du på mig

En annan tid var mjölnartid, en tid av ”bliv vid din läst”
Den tiden stank av limbo, kändes sliten och hemsk
Frustrerad och friställd, Svea hovrätt var på mig
Och allt som gick på radio var varsel i vården
Människor jag mötte lät som oceanbrus
Det de verkade skrika var att jag var sjuk
Mitt hjärta var en korkskruv med vingar som stretade
Det ville ut ur bröstet, jag kände mig inte levande

Då väntade du på mig

Så fanns uppvakningstiden, när jag vidgade vyer
Och förstod att ”visst, det regnar, men det finns paraplyer”
Men det var slut på grubblerier, fanns inte tid att vela knappt
Mot min tunna hud stretade en etermask
Jag hade gift med mig med livet nu, det fanns ingen tvekan
Men jag ville göra äktenskapet mer än Las Vegas
Hav av möjligheter men det fanns försurningar
Fast ljusning kunde skönjas på hinsidan av en mulen natt

Då väntade du på mig

Den tonade sakta upp, den tid vi nu lever i
Jag ger dig all min arbetstid, fritid och ledig tid
Ur drömmar kom du strålande, verkligheten gav dig färg
Din skönhet gör mig gråtmild som asiatiska berg
Du vet, det är så vackert där, så evigt på något sätt
Det känns som det har vaknat nu, det som var sovande
Jag vågade knappt hoppas det, fast förutsåg stordåd
Säkert efterkonstruerat men aningslös som jag stod då

Anade jag att du fanns där, väntande på mig




Bunden vers av Arvida Juni Svenske
Läst 283 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-02-08 19:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Arvida Juni Svenske