ni vet hur man vaknar på sommaren och solen lyser in genom försäkrade persienner.
det är fan inte okej.
ni vet hur fåglarna skriker och barnen leker på en ljudnivå som spränger alla väggar, alla dörrar.
ni vet den där känslan av att ta sig ut, gå förbi grannen, säga "hej" men mena "nej" eftersom man förmodligen såg så dum ut i försökandet att le.
ni vet.
ni vet hur vinden får träden att låta och huden att bli till silke.
ni vet hur vinden även drar med sig en doft av syrén och barndom och mamma, pappa, barn.
ni vet att något är fel.
ni vet att jorden snurrar, att universum eskalerar, men att ni står kvar på samma ställe och studerar med elektricitet i nerver.
"that's life", då vill jag inte längre leva.

ännu en dag av spottande barn
ännu en dag av människor i brand
ännu en dag av grillparty och "minns du förra året på västkusten?"
ännu, ännu en dag av rivet citronskal och sand i låret
jag hoppas du förstår det