Du rör mörkret till tårar, upplysta av månens
sken rinner dom sakta

sakta

Så som en våg av sorg, så som denna mörka
himmel, så bryts tystnaden i texterna som
talar om oss, texter som vi talar med varandra
om men helst vill undvika

Jag bryter tystnaden med ett hulkande och
viskande av någonting oskrivet.
Om det var slut för länge sedan varför står
jag här i mörker och gråter tårar som rinner

sakta

sakta.