Han kom såsom vårarnas väder
Med snöslask och väta han kom
Då han seglat med regnvåta kläder
den mannen blev allt jag tyckt om

Likt pärlor var vattnet i garnet
i hans tröja från snöglopp och hav
Och han log såsom glädjen hos barnet
En glädje som tog och som gav

Ändå sjunger jag det som jag älskar, jag sjunger till vindarnas gud
Och jag ber att han ej för dig åter till mig då jag sjunger mitt längtande bud
Du ska aldrig få komma tillbaka och åter få röra min själ
För jag längtar då hellre för alltid än jag längtar min längtan ihjäl

Och hans ord när han började tala
Var ord från en främmande trakt
Med läpparna trygga och svala
Då de rördes i talandets takt

Den mannen som delade bädden
med mig som jag visste var han
han fyllde min längtan till brädden
då han fyllde mig såsom en man

Ändå sjunger jag det som jag älskar, jag sjunger till vindarnas gud
Och jag ber att han ej för dig åter till mig då jag sjunger mitt längtande bud
Du ska aldrig få komma tillbaka och åter få röra min själ
För jag längtar då hellre för alltid än jag längtar min längtan ihjäl

Men han stannade bara en vecka
Med vändande vind for han bort
Och min nyfödda längtan ska räcka
För evigt men alldeles för kort

Och av kärlek jag födde i plågor
Ett barn utav kärlekens natt
Men mannnen som far ibland vågor
Far som ej lyckan får fatt

Ändå sjunger jag det som jag älskar, jag sjunger till vindarnas gud
Och jag ber att han ej för dig åter till mig då jag sjunger mitt längtande bud
Du ska aldrig få komma tillbaka och åter få röra min själ
För jag längtar då hellre för alltid än jag längtar min längtan ihjäl