Skrev samma mening flera gånger och dikten försvann, skrev en hel roman med fel fingersättning.
Och klockan i dagrummet gick fel.
I almanackan hade bladen förväxlat
mitt öde

Det välkända och upplevda hade rivits ut och föll som snö
genom fönstret ner på asfalten
Klockan i dagrummet gick fel,
Fel dygn som i almanackan förväxlat mitt öde med fel datum.
Och jag befann mig på fel plats.

Överläkaren kom äntligen för att förklara.
Jag drog mig upp från liggande till halvsittande. Oändliga smärtor,
Klockan gick rätt, klockan var tio. Ronden var påannonserad.
Stor förväntan när hon förklarade fel sjukdom, fel, fel, fel.

Skrev samma mening flera gånger, men dikten försvann.
Skrev en hel roman med fel fingersättning och almanackans blad föll som snö utanför sjukhusets fönster.