Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

LÄS INTE




jag är livlös,
skepnaden i spegeln kallar mig för liket.
jag vet inte hur lågnt ner jag föll,
när jag föll ner i diket.

när jag var på fiket,
fick jag en panikattack.
vad fan ska det bli av mig,
för jag vill inte bli ngt litet.

allt för mig är trasigt,
slitet.
alltid är jag stressad,
och allt är sammanbitet.

hjälpen kommer inte till mig, för det finns ingen räddare i nöden,
bortsett från mig.
jag får rädda mig själv.
men det kommer jag inte hinna göra, innan den mystiska döden.












Fri vers av 17år
Läst 252 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-02-12 20:39



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fint skrivet
2014-03-04
  > Nästa text
< Föregående

17år