Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

metamorfosen


som en sorgmantel
lägger sina ägg



av förvandling



på den yttersta grenen




slog vi ut


oss själva




när formen av liv



tog vid







Fri vers av Silverbjer
Läst 296 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2015-02-02 22:07



Bookmark and Share

  Lars Hedlin
Tycker om denna mycket!
2015-02-05

    ej medlem längre
Liv föds även på den yttersta, sköra tråden. Snyggt.
2015-02-05

  petter rost
De här orden står inristade på en vitrappad soltorr vägg och där i solen fryser jag till av de fyra inledande raderna:

som en sorgmantel
lägger sina ägg

av förvandling

på den yttersta grenen

Uppe i vinkeln mellan väggen och det sepiafärgade tegeltaket sitter Sorgmanteln och vippar över sin förvandling. Och efter två dygn i solen fryser jag fortfarande till. Det enda jag kan göra är att lägga detta säreget lysande poem i min bok. Tack.


2015-02-04

    ej medlem längre
Fin liknelse vid Sorgmanteln, den mörka och vackra..
2015-02-03

  KattenKin
Mycket vackert!
2015-02-03

    Frozenbride
Denna stannade jag till vid. Och läste igen. Vacker.
2015-02-03

    ej medlem längre
kompakt, kärnfullt, talande..snyggt
2015-02-02

  träsnidaren
Wow!

"slog vi ut oss själva"

Du vet
hur
du
ska slå
huvudet
på spiken.

Ursnygga rader.


2015-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Silverbjer