inatt andas jag nästan halvvägs
och kan egentligen bara hoppas
att regnet till slut
räknar mig lugn

indirekt eller direkt
i ett virrvarr du vet för
vem vet egentligen när
gränserna inte finns
men om du säger att dom finns
så tror jag dig igen

för

'ord mellan oss är som meteorer'
vet jag att jag tänkte
och vad jag menade
står nog fortfarande skrivet
i dina ärr

men



du tänker aldrig på det
och det gör ju inte jag heller