Men hur mycket jag än gräver och gräver
så har inget botten

kan inte säga att jag älskar dig
för du sa en gång att det är svaghet
i dina ögon

och varje gång;
du stjäl läppar
du stjäl det du vill
och du vet att jag låter dig
flyga
varje gång;
jag vet inte om du mördar tid
eller om du är för feg
för att vika ryggen

och nu har tårarna
blivit ett nystan
om och om igen skriker jag efter dig
vet att du inte hör
men du ger
mig,
du
fyller
hål
varje
gång
och allt som är du örfilas in i mig


jag undrar
blir det för sent att
skrika rätt ut
blir det bära eller brista någon gång?
eller ska jag bara hålla i
det som levde
då


komma ihåg hur allt gjorde uppror inom mig
när du inte ville mer
och hur jag teg när skeppet närmade sig hamnen

nickar för mig själv och tänker

>du var vacker mot väggen



ändå
kunde jag inte säga det
\"för du vet inte vad\"
och det är svaghet i dina ögon