Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
KONTAKT MED FRAMFÄRD III


157.NATTENS TYSTNAD ÄR LÖGN 14 (förts.på del 14)

Morgonsolljus trängde sig genom alla fönster och lyste upp rummet. I två hörn av rummet stod två sängar mellan dem trängdes en ljusgrön byrå in. En trappa ned till första våningen där fanns ett litet kök med bord ,två stolar och en soffa.
En barfota man satt till vänster på sängen. Hårt sträckta läppar ,och skäggigt ansikte med känsliga näsborrar uttryckte mildhet när hans blick riktade in sig på Linneas ansikte. Några grå hår glänste som silver när solstrålar sken på hans välformade huvud. Axlarna var breda, stora håriga händer låg på knäet och ådrorna var spända.
Linneas långa mörka hår trasslade in sig med en vit kudde och bildade spindelnätsgloria omkring hennes vaxbleka ansikte. Andningen var tung med rossligt ljud och svullna läppar täcktes av torrhet.
Han mätte hennes temperatur och kollade pulsen sedan tog han stetoskopet från byrån, drog filten åt sidan och vände henne försiktigt. Krampaktig muskelrörelse ryckte i hennes ansikte .

“Att vara nedkyld ledde till lunginflammation ”, konstaterade han.
“Febern gick inte över… än , men den är inte lika hög som det var på natten. Ska jag ringa till sjukhuset eller klarar jag det fortfarande på egen hand? ”

Han begav sig till villan som låg på kullen. Öppnade dörren och liten hund sprang mot honom. De sömniga svarta ögonen och den lurviga lejonfärgade pälsen glittrade av glädje. Han lyfte upp honom och tillsammans tittade de på läkemedel i ett avlägset rum. Alla glasskåp som stod vid väggarna och ett långt metall bord var fulla med förpackningar av olika medicin och preparat. Han tog några av dem . Hunden gled ur hans händer och hoppade ivrigt med viftande svans. De återvände till lilla huset som låg vid bryggan. Han tog ett glas vatten i köket och gick upp för trappan till rummet där flickan låg. Hunden hoppade direkt upp på sängen och stirrade nyfiket på henne. Mannen lyfte upp huvudet och stoppade medicin i hennes munnen, och tryckte ett glas med vatten mot hennes halvöppna mun.

Hennes ögonlock öppnades, insvepande bomullsmoln täckte hennes ögon. Sedan föll de tunga ögonlocken ihop och hon försjönk i sitt mörker igen. Små droppar av svett darrade på hennes heta panna. Lakanen var helt blöta.

Dödens fläkt fyllde upp rummet. Mannens bistra ögonbryn och hoptryckta käkar rörde sig kraftigt.

“En gång var jag väletablerad doktor …. Ja, och det var inte så länge sen … nu jag är veterinär . … men mina stora kunskaper, båda teoretiska och praktiska finns kvar, ingen kan ta bort dem från mig ! “





Forts.följer




Prosa (Kortnovell) av Lollitta VIP
Läst 405 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-02-15 10:46



Bookmark and Share


  aol
spännande bra skrivet,
2014-02-16

  Ronny Berk
såväl personbeskrivning som rumslig närvaro tilltalande förmedlat; att degraderas från väletablerad doktor till veterinär känns som ett intressant grepp,; tycker om den historien och serfram mot fortsättningen ...
2014-02-16

  axveronika VIP
Spännande o väl skrivet
2014-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta VIP