Tassa tyst när de tittar bort
Jag balanserar slak lina, utan säkerhetsnät för det är klargjort ingen vill fånga när jag faller, får plocka upp mig själv och börja om. Tvärtom - får jag in flytet, vågar mig på glitterblick försiktigt fjärilsleende hemligt silverskratt; minsta glimt för- tröstan att jag kommer klara det - nå fram, få komma ut ur kylan, stiga in i ljuset; ljus och värme
för mig - så dumt, att jag aldrig lär att det kommer slås ned, löften kommer brytas förhoppningar göre sig inte besvär jag måste tassa tystare, röra mig snabbare, mörka bättre, berätta mindre erkänn du märkte knappt jag stängde min själ, men kvittar lika, du ville inte ha den.
De elaka barnen stjäl, nosar sig fram till varje darrande hoppfullhet, skövlar varje sandslott, krossar allt i sin väg, de älskar sin misär och när de upptäcker sin oförmåga, avslöjande bittra fåror, nu permanenta pekar bara nedåt jämför sina kalla skarpa beniga ytor mot såbubblors skimmer i motljus, det ömtåliga jag kallade glädje - då skall ingen vara lycklig trygg älskad.
Jag vet de vill se mig falla. Hårt. Det är lycka för dem. Se andra tumla handlöst genom mörker
som dem själva.
Fri vers
av
C3H5(NO3)3
Läst 369 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2014-02-15 11:04
|
Nästa text
Föregående C3H5(NO3)3 |