Referat av artikeln i kortform

Jag är skilsmässobarn och hade till en början inte så många vänner. På gården när jag var liten blev det olika grupperingar av barn från andra länder, som inte så sällan höll ihop mot oss . Jag hanterade det genom att springa hem till mamma, förmodligen ganska rädd. När jag var 14 år fick jag en bror som blev väldigt handikappad, det blev man ju känslomässigt påverkad av. Jag gick med i partiet tidigt. Jag hade sett en sverigedemokrat på TV vid valet 1994, och han verkade inte vara så tokig. Det är ensamt i toppen på ett så här pass utskällt parti. Jag skulle förmodligen behöva terapi för att analysera vad jag och vi i den innersta partikärnan har varit med om. Jag har gått in i rollen som den starka som klarar det här utan problem, men det är klart att förr eller ­senare kanske man bryts ner som människa.

Min tolkning:

Jag blev tidigt jävligt arg på invandrare. Det har hållit i sig. Och sen blev jag ännu argare när farsan stack. Och sen få en lillebror när man är 14. Som dessutom var helt borta. Då blev jag ännu argare. Klart att jag gillade partiet. Dom var ju som jag. Skitarga allihop. Den där ilskan behöver vi i toppen kanske terapi för. Annars bryts vi ner.

 Eller ännu kortare:

 Jag är fylld av ilska och hat, som jag inte visar. Mot allt förutom partiet.

Reflektion:

Stackars Jimmies bror. Han har också en handikappad bror.

                                                     @