Jag går i ensamhetens tunga skor
omöjliga att fylla ut
de släpas efter mig, gör det svårt att gå.

Jag går mina dagar på en tunn lina
svajar i vinden
rädd för att jag när som helst ska störta.

Och skulle jag störta,
när jag störtat,
är jag förlorad

Ingen kan då hjälpa mig upp
inga varma ord
ingen beröring av kärlek
ingenting kan då hjälpa mig upp

Så hjälp mig nu
ge mig stöd på linan
ta mig till andra sidan
till säkerhetens stabila grund.