Det är sant att jag bar
på en tystnad som sen
vecklade ut sig,
svepte med sig alla ord,
nickar, suckar, blickar
och tiden,
glöm inte tiden
Jag minns ditt ansikte i badrumsspegeln
och hur dagarna försvann
rakt ned i dina svindlande ögon
Nu ligger en majdag bevarad
djupt däri
Den tänjer på rummen
ända till bristningsgränsen