Herkulesgatan klockan elva på kvällen
Allt är dött, ingen annan är ute
Tomheten ekar mellan husen
Vinden är kall och sticker i pannan
Men här flyger jag fram
Svänger in på din gata,
den välbekanta raka
Nu till betonglängan, den grå
Där väntar du på mig
en gång till
Det här är ju livet
Här i betongen
Mellan allt annat
Bortom snygga fasader,
Välordnade middagar med tända ljus
och artighetsfraser
Här en naken glödlampa i taket
och en säng
Vi går rakt på sak
till väsentligheterna
Du är den som aldrig har lurat mig
Den enda
Du ger mig inte kärlek
men du ger mig din kropp i kväll
Ner i sängen nu
Kyss mig, bit mig, håll mig fast!
Allt vill jag med dig
och du tvekar inte längre
Trycker mitt huvud ner i madrassen
Drar i mitt hår, hårt fast ändå försiktigt
och biter i kinden
Hela din tyngd på mig nu
Andas, andas i min nacke
Fuktigt och varmt
och viskar de där orden igen
som bara jag ska höra
Jag fastlåst i ditt grepp
En ojämn kamp
som jag förlorar
Din famn är mjuk och trygg
Här vilar jag nu