Jag har funnits här och sett en del
utav det som sker, och jag förstår alltmer
att allting bara är ett spel.
Ja, ett spel, teater är vad jag ser.

Jag har förstått hurdana vi är,
hur vi lever på med viljan att bli två,
samt rangordningen och sånt där.
Ja, sånt där att högst upp på toppen stå.

Vi spelar på vårt eget maner
för att nå i mål, att visa vad man tål,
att visa sig vara nåt mer.
Ja, nåt mer än dom vi bränner på bål.

Alla söker vi vår harmoni
på olika vis för att undvika kris.
Fattiga som rika, vet ni?
Ja, vet ni att vi är på samma is?

Vi vill så mycket innan vår död
så vi glömmer bort att livet är för kort.
Vi stressar och lever i nöd.
Ja, i nöd så vi ger döden eskort.

Ja, nu är det snart slut på min dikt,
nu ska jag ta del i denna fåfängans spel.
Det är ju min mänskliga plikt.
Ja, min plikt att spela mitt skådespel.