Famntaget av dödens kalla sporer
lämnar sin metabolistiska kyss i själens rotsystem, där
varken solen eller hett källvatten
förjagar känslan av livshunger. Den –
lika isigt beräknande varje cells förnyelse. Sänder
sina härar till slagfältet, utan att blinka
offrar alla till sista man,
medan värddjuret tillverkar legioner
till försvar likt en bidrottning.
Kampen kan bara döden avgöra. Finner han
behag under sitt besök möta läppar i den eviga kyssen?