Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Krakow








Det är regnet från en gråmulen himmel, Skatorna som samlas under takbjälkars vrår, Jag tänker att hon kanske vaknat nu, tittar upp mot hennes fönster.

Jag har rott hela natten rott genom molnen, under alla de broar som förenar oss. Jag ser silhuetter hur hon kramar sin man, glaset blir som vågor när regnet piskar mot det. Mitt ansikte blir som klippkanter när jag sveper bort det med handen.

Gatlyktor släcks det blir dag och jag vet inte var jag ska var jag är på väg och var jag kommer ifrån, hon är så vacker, hon bakom glaset som svämmar över av kyssar regn hur klippor runt detta hav reser sej




Prosa av Lars Gullberg
Läst 320 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-03-02 10:26



Bookmark and Share


  Connie
Vacker text, som får mig att tänka på en lekkamrat jag hade som barn. Hon var från polen och var min bästa vän!
2014-03-05

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Så vacker poesi !
2014-03-02

  Larz Gustafsson VIP
Polen - så nära men ändå så långt borta.
En zchlager kanske...?
2014-03-02
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg