Det är regnet från en gråmulen himmel, Skatorna som samlas under takbjälkars vrår, Jag tänker att hon kanske vaknat nu, tittar upp mot hennes fönster.

Jag har rott hela natten rott genom molnen, under alla de broar som förenar oss. Jag ser silhuetter hur hon kramar sin man, glaset blir som vågor när regnet piskar mot det. Mitt ansikte blir som klippkanter när jag sveper bort det med handen.

Gatlyktor släcks det blir dag och jag vet inte var jag ska var jag är på väg och var jag kommer ifrån, hon är så vacker, hon bakom glaset som svämmar över av kyssar regn hur klippor runt detta hav reser sej