- Vad är problemet? frågade kvinnan från sjukvårdsupplysningen när jag till slut tog mod till mig och ringde.
- Det är något med hjärtat, svarade jag.
- Ok. Gör det ont? Kan du beskriva symptomen?
- Nja… det kan jag väl. Det har slutat att slå.
- Menar du att det slår i otakt?
- Nej, det slår inte alls. Det har slutat att slå. Jag har inte känt hjärtslag sen i tisdags.
- Hmmm… det där låter faktiskt lite underligt. Det är ju torsdag idag.
- Ja, det är därför jag ringer. Jag hade egentligen tänkt vänta ett tag till och se om det inte skulle börja slå igen, men nu börjar jag nästan bli lite orolig. Tänkte att det kanske var bäst att ringa ändå.
- Har du några andra symptom? Jag tycker att det låter som att du är lite andfådd när du talar. Har du svårt att andas?
- Jag andas inte heller, tror jag. Vänta en stund så ska jag kolla… Nej, jag andas inte längre.
- Det där låter faktiskt inte helt normalt. En vuxen man som inte andas. Och hjärtat slår inte heller, säger du?
- Nej, det har slutat. Och så har jag börjat få en så förfärligt dålig andedräkt. Det luktar verkligen pyton ska du veta. Så fort jag öppnar munnen är det så att jag själv nästan storknar.
- Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men ofta är det inte så komplicerat som det från början kan verka. Har du kanske bytt tandkräm på sistone? Det skulle ju kunna förklara en del av symptomen i vart fall.
- Tandkräm? Jo, nu när du säger det så. Det har jag faktiskt. Tror du att det kan vara så enkelt? Jag har provat en sån där tandkräm som ska göra tänderna vita. Innan hjärtat slutade slå brukade jag dricka en hel del kaffe förstår du, och…
- Ja, men då så. Där skulle det där problemet du har med andedräkten faktiskt kunna ligga. Tror du inte det? Varför provar du inte med att byta tillbaks till din gamla sort igen. Och om hjärtat sen inte börjar slå normalt inom ett par dagar så kan du väl ringa en gång till, för då tror jag nästan att vi borde boka tid för en undersökning.